Ugnstress

Det är dags att bränna mina alster - något som jag verkligen längtat efter! Den bästa stunden är ju när man står där med sina nyglaserade och färdigbrända saker. Ofta blir man glatt överraskad, sådant som man tyckte såg ut som skräp innan bränningen kan bli helt underbart när man väl fått det glaserat. Men ibland är det ju omvänt också, glasyren blev misslyckad eller så har det blivit blåsor i godset. Just detta är charmen, spänningen när man äntligen får se sina färdiga produkter. Ofta blir jag så kär i mina saker att jag vill behålla dem själv, så skåpen är överfulla med keramik. Jag har lovat Peter att inte behålla så mycket denna gång (men några skålar till behöver jag ändå!).

När jag nu har börjat se mig om efter någon som kan bränna åt mig, så märker jag att det inte kommer att gå så enkelt som jag hoppats. Titti Idheman som tidigare tagit emot bränningar har slutat med det, och kvinnan hon tipsade mig om har jag inte fått något svar från. Hmmm... Jag får kolla lite med Maria på Lermakeriet, hon har mycket känningar. Så håll tummarna för att det dyker upp någon med en ledig ugn och bra brännerikunskaper snart!