Men det rör sig sakta...

Ja, mina vänner, inte händer det snabbt på min blogg. Och jag har haft kreativiteten på paus, i alla fall vad det gäller keramik.
Jag har funderat mycket på varför jag inte fått något gjort på den fronten, och jag tror att det handlar om egen tid. Tidigare var keramiken mitt sätt att få vara bara jag. Nu har barnen blivit lite större och det har gett mig tid att vara bara jag då och då, utan att jag ska behöva "skapa mig" den tiden. Nu har jag njutit av att bara ha "tom tid" och ha det lugnt - inga projekt... Tids nog kommer jag bli uttråkad av min tomma tid, och då tror jag att även drejandet tar fart igen. För jag tänker mycket på leran även om det inte skapas mycket.

Men nu har jag äntligen tagit ett steg mot bränningen, genom att kontakta en bekant som har ugn. Hon håller på att räkna på vad det kommer att kosta att bränna hos henne. Så du känns det som att jag har kommit lite närmare det färdiga resultatet - äntligen!